Vårt nya hem

Efter jobbet idag gick jag som vanligt till ankorna för att ge dom dagens "left overs" av bröd.
Tyvärr hade jag bara väldigt lite och när jag hade slängt ut det sista kom två till ankor springandes och kvackandes. Jag hade prcis varit på Ica så jag tänkte att jag kunde ge dom lite vindruvor.
När jag böjer mig ner för att ge dom så ser jag att honans undernäbb hänger i bitar.
Jag blir helt förtvivlad och försöker mosa vindruvorna och ge henne dom uppifrån. Tyvärr misslyckas jag och börjar gråta! Tar cykeln och försöker sakta cykla hem med ögonen fulla av tårar.

Väl hemma så ringer jag till kommunen för att försöka få dom till att avliva den. Men även det får bakslag när jag får reda på att dom redan har stängt. Jag gråter fortfarande och ser den lilla stackaren springa fram till mig med sin trasiga näbb och kvacka efter mat om och om igen i mina tankar.

Jag tar Shakira för att gå ut en runda och ringer då också mamma, hon kunde inte höra att det var jag eftersom gråten satt i halsen. Hon sa att det var bäst att ringa till polisen och eftersom jag bara var en bit ifrån polishuset så gick vi dit.
Ännu ett bakslag eftersom även dom har stängt!
Jag ringer tipstelefonen och samtidigt som jag står i kö så kommer en polisbil in. Jag frågar om dom kan hjälpa mig och dom sa att dom skulle göra allt dom kunde för att lösa det. Lova mig det!, sa jag innan jag gick därifrån.

Imorgon är jag ledig från jobb men kommer sätta mitt alarm på 07.30, då öppnar kommunen igen.

Klockan är nu 20.35 och jag har precis äit upp min middag. Det tog långt tid eftersom allt jag kunde tänka på när jag tuggade min mat var att hon inte hade den förmågan. Jag ser henne fortfarande framför mig och tänker hela tiden på om jag ska gå ner till parken, leta upp henne och försöka ge henne mat igen. Dessväre börjar det bli mörkt och jag tror inte att det är så lätt att få i henne något, hon var så ivrig och hisspig så det blev svårt att pricka munnen. Jag kommer nog inte sova gott inatt.