våren 2004

Mamma skulle köra min lillasyster till skolan och jag skulle få skjuts till bussen. Vi var väldigt stressade och när jag skulle springa in för att hämta min mobil så rymde Sellman.
Vi kör en bit längs vägen och ser Sellman vid sidan av vägen, han går fint och luktar lite. Jag öppnar bildörren för att fånga in honom och när han ser mig blir han glad och börjar sakta gå mot mig.
Sellman tittar åt höger när han är på mitten av vägen.
*Dunk*
Sellman blir träffad av en bil rakt framför ögonen på mig och min mamma, jag tror och hoppas inte att min syster såg det.
Jag vänder mig in i bilen och gräver ner ansiktet i sätet.
-Det är inte sant, snälla mamma det hände inte!
-Titta inte, titta inte ut, barn, sa mamma.
Jag gråter förfäligt mycket samtidigt som jag ringer till en kompis i skolan och säger att jag inte kan komma.


Människan som körde på Sellman var vikarie på min lillasysters skola och eftersom vi var sena var han nog ännu senare.
Jag minns att jag sa till mamma att säga till honom att det inte var hans fel.
Det ångrar jag i dag.
Denna männsikan ser jag ofta i min vardag och varje gång känner jag ett så enormt hat samtidigt som jag kämpar för att hålla igen för tårarna.

Min hund, min bästa vän, fick båda sina lungor punkterade och fick avlivas.

Sellman sover


20/7-1998

Jag vaknar tidigt på morgonen av att familjen kommer in i mitt rum och sjunger
"Vi gratulerar, vi gratulerar våran Julia i dag"
Allt jag tänker är bara "Ge mig min hund!"
De lägger honom på sängen och jag bryr mig verkligen inte om något annat än honom.


Så började min 11-årsdag och mitt nya liv som hundägare...
Sellman och Ludde
Ett foto på min underbara Sellman och en av våra andra hundar, Ludde.


19/7-1998

Jag minns det som en av de bästa dagarna i mitt liv..
Det jag minns bäst är att mamma kör och jag sitter där bak med honom, min älskade hund.
Vi är på väg hem en sen kväll efter att ha hämtat honom i St.Olof.
Han låg och sov hopkrupen i mittensätet och jag kunde inte slita min blick från honom, han var så fin!
När vi kom hem började det med att vi satt ute på trappan för att han skulle få möta vår andra hund innan vi tog in honom i huset. Allting gick jättebra och jag världens gladaste tioåring.
Jag minns att jag ville ha honom i sängen när jag sov men det fick jag inte.
Han var inte min riktigt än...