våren 2004
Mamma skulle köra min lillasyster till skolan och jag skulle få skjuts till bussen. Vi var väldigt stressade och när jag skulle springa in för att hämta min mobil så rymde Sellman.
Vi kör en bit längs vägen och ser Sellman vid sidan av vägen, han går fint och luktar lite. Jag öppnar bildörren för att fånga in honom och när han ser mig blir han glad och börjar sakta gå mot mig.
Sellman tittar åt höger när han är på mitten av vägen.
*Dunk*
Sellman blir träffad av en bil rakt framför ögonen på mig och min mamma, jag tror och hoppas inte att min syster såg det.
Jag vänder mig in i bilen och gräver ner ansiktet i sätet.
-Det är inte sant, snälla mamma det hände inte!
-Titta inte, titta inte ut, barn, sa mamma.
Jag gråter förfäligt mycket samtidigt som jag ringer till en kompis i skolan och säger att jag inte kan komma.
Människan som körde på Sellman var vikarie på min lillasysters skola och eftersom vi var sena var han nog ännu senare.
Jag minns att jag sa till mamma att säga till honom att det inte var hans fel.
Det ångrar jag i dag.
Denna männsikan ser jag ofta i min vardag och varje gång känner jag ett så enormt hat samtidigt som jag kämpar för att hålla igen för tårarna.
Min hund, min bästa vän, fick båda sina lungor punkterade och fick avlivas.
Usch vilken sorglig historia! Förstår att du känner som du gör för den som körde på, man undrar ju vad den personen tittade på i stället för på vägen!
Jag finner inga ord, annat än att jag känner med dig och din familj. Vila i frid Sellman.
Jag gråter fortfarande nu 20 min efter jag läst om din hund!!!! sååå sorgligt!!! Starkt av dej att orka skriva om det!
Usch.. Du får inte skriva så hemska saker! Gråter ju :(
Usch så hemskt! =(
Tack så mycket! Skorna är från dna shoes köpta förra året.
skittråkig historia, men varför är det hans fel? din hund skulle inte springa på vägen och han försökte men hann antagligen inte bromsa. eller? jag var inte där så jag vet inte. ville bara fråga :P